Spökryttarna

Även Spökkrigarna eller Spökarmén. Benämningen på den tripolitanska ryttararmé som under befäl av Pechlivan Khan drev bort en överlägsen spansk armé från Tripoli. Armén hade marscherat utmed kusten från väster, avslutande med en snabb nattmarsch vilket gjorde att man anlände med morgonsolen till synes från ingenstans, överraskande de spanska försvarare som trodde man redan besegrat allt motstånd.
När striden sen är färdig återvänder armén österut längs kusten igen och när spanjorerna återhämtat sig och går till motattack är man lika överraskade igen när det inte finns några motståndare någonstans igen.

Invasionen som kom av sig

Fransk benämning "Det stora sveket". Benämningen på den invasion av England som Turkiet, Frankrike och Ryssland påbörjade 1805 men aldrig avslutade eftersom de en efter en slöt fred med England. Visserligen lyckades de landsätta en fransk och en holländsk armékår i Skottland och också under en kortare tid belägra London men tillslut tvingade engelska, preussiska och ryska styrkor fransmännen att ge upp försöken att bränna staden. Ytterligare en anledning till att invasionen kom av sig var att England när röken hade skingrats totalt hade förstört hela Frankrikes flotta till sista roddbåt.

Slaget vid Frankfurt

Slaget vid Frankfurt, 25 januari 1812, var det största fältslag världen skådat. Napoleon med 398 000 man anföll den kombinerade österrikisk-tyska armén med 394 000 man i ett slag som blev väldigt blodigt, nästan 200 000 man dog i striden.
Napoleons taktik hanterade mästerligt den försvarande Charles försvarstaktik, och många militära bedömare har i efterhand ansett att Charles i sitt försvar var alldeles för mån om att skydda sin österrikiska trupper på bekostnad av sina allierades soldater.
Charles hade innan slaget sett ut en rät bra försvarsterräng och befäst viktiga försvarspunkter med allierad trupp, medan han håller den österrikiska hären i flexibla positioner i centrum.
När rapporter om Napoleons avancemang kommer dröjer han dock för länge med att kasta in huvuddelen av sin armé i striden. Napoleon inleder nämligen med ett väldigt försiktigt avancemang med samtidiga småanfall mot flera försvarspositioner för att utröna försvarets sammansättning och finna dess svaga punkter. Hade Charles i detta läge gått till motattack så hade utgången blivit en helt annan, men nu valde Charles att invänta den franska huvudattacken. Till Charles försvar kan man dock tillägga att fransmännen från början inledde ett tungt artilleribombardemang mot de centrala österrikiska ställningarna, vilket kan ha fått det att se ut som de franska trupperna var på väg att inleda ett massivt anfall mot den österrikiska centern, det är i efterhand svårt att sia om exakt vilken information Charles hade i läget som uppstod. Hans yttre försvarspositioner rapporterar inga förluster medan hans centrala reserv lider under den franska artillerielden.
Efter de första inledande timmarnas spridda småstrider är så Napoleon nöjd med sina underättelser och visar återigen sitt taktiska snille när han på precis rätt ställen sätter in huvuddelen av sin armé i tunga attacker. Det är nu Charles får betala för sin försiktighet. Den franska armén slår tungt mot hela hans yttre försvar och under sex timmar runt lunchtid slås hela hans försvar ut, nästan 60.000 tyskar dör under denna period, till priset av 20.000 döda fransmän, men vad värre är, den österrikiska fronten sviktar och fransmännen bryter igenom över hela linjen. Slutet på slaget blir en man mot man-strid när fransmännen når österrikarnas bakre linjer och nu ökar även de franska förlusterna, men slaget är redan förlorat för österrikarna och Charles tvingas inleda ett tillbakadragande där han helt överger sina allierade i de yttre försvarspositionerna. För att få till en ordnad reträtt skickar han fram sitt garde i en hård framstöt och han lyckas på detta sätt skapa den öppning han behöver för att dra hem sina trupper. Detta är det ögonblick som vi får se lite av Charles duglighet som härförare. Napoleon har nämligen även han skickat fram det kejserliga gardet för att försöka nå ett ordentligt avgörande, men Charles manöver kombinerat med stark offervilja hos det österrikiska gardet räddar den österrikiska arméns reträtt och man överlever slaget med huvuddelen av armén intakt.