Utkämpades i oktober-november 1805 mellan i första hand Frankrike och Österrike, men även England och Preussen var delaktiga. Kriget var en direkt följd av den annektering av Bayern som Österrike gjorde i början av 1805. Den franske kejsaren lämnade in en formell protest och de fransk-österrikiska relationerna försämrades gradvis fram till 12 oktober då en formell begäran från den bayerska adeln slutligen fick Frankrike att förklara krig och gå in med militär för att understödja bayerska separatister. Kriget blev en total österrikisk triumf och resulterade i en skiftning österut av maktförhållandena i Tyskland och i förlängningen ett franskt inbördeskrig.
En allians av först Ryssland och Frankrike, senare även Spanien i ett försök att rycka herraväldet över haven från England. Namnet kommer från att inte en enda kanonkula sköts i detta krig som helt och hållet bestod av styrkeuppvisningar utanför varandras hamnar och på säkert avstånd från fiendens skepp. Avgjordes på förhandlingsbordet där Ryssland säkrade sin kontroll över Norden medan man överlät Portugal till Spanien. Det närmaste blodspillan man var var när en fransk kår landsteg i Lissabon för att hjälpa till med försvaret av Portugal mot England som tidigare förklarat krig mot Portugiserna. Den engelska befälhavaren fann det då dock för gott att återvända till tryggheten i Gibraltar.
Benämningen på den rysk-fransk-spanska alliansen som utgjorde ena sidan i de kanonlösa kriget.
En ursprungligen anti-fransk mellan England, Österrike, Preussen och Spanien. Efter det franska inbördeskriget skiftade dock udden österut mot Ryssland.
Ryssland,Österrike och Preussen delade redan vid sekelskiftet upp maktfördelningen i österuropa. Polen delades i tre delar där de tre ingående stormakterna kontrollerade varsin del.
Ryssland och Spanien var båda oroade av den turkiska expansionen i Nordafrika och bildade Medelhavspakten. Även om man i huvudsak agerade självständigt så markerade man på detta vis sin gemmensamma ståndpunkt. Spanien var redan i krig med Turkiet, och när Ryssland gav sig in i det politiska spelet i Medelhavsregionen blev Turkiet tvunget att genast ingå avtal med Ryssland där Turkiet avträdde delar av Svarta havskusten till Ryssland i utbyte mot ett icke-angreppsavtal. Den rysk-spanska pakten kvarstod dock, och Ryssland gick trots avtalet mot Turkiet in militärt mot Turkiets nordafrikanska allierade. Turkarna lämnade in protester, men Tsaren kunde lätt hänvisa till innehållet i fördraget som inte sa något om de nordafrikanska småstaterna.
Som ett svar på Medelhavspakten formade Turkiet det Nordafrikanska försvarsförbundet med England och en serie småstater i medelhavet. England som, vid paktens bildande, formellt var i fred med Spanien utlovade subsidier och tillgång till engelsmännens överlägsna transportkapacitet, detta som ett direkt svar på det spanska hotet mot Turkiets anspråk i Nordafrika. Försvarsförbundet med Nordafrikas stater upplöstes när Spanien kapitulerade till Turkiet, men den turkisk-brittiska pakten kvarstod.
Utkämpades mellan Österrikiska och Preussiska styrkor under ärkehertig Charles och Franska styrkor under Napoleon i november 1806. Anses allmänt som den värsta slakten någonsin i ett fältslag och slutade med en förkrossande seger för Österrike och Preussen. Det markerade också slutet på det Bayerska tronkriget.
Utkämpades mellan Turkiska styrkor under Pechlivan Khan och Spanska kårer under Castanos utanför Tunis murar. Notabelt för att Turkiet i slaget lyckades utplåna närmare en fjädedel av Spaniens armé helt utan egna förluster.
Julafton 1805. Namnet Kommer från den rosa färg marken fick då blodet blandades med den nyfallna snön på torget i Le Havre, där kravallerna fått en ödesdiger utgång och stadens ledning dödats av upprorsmobben.
England avträder i september 1806 Holland till Frankrike, inför ögonen på ett förvånat Europa. Det österrikiska hovet lämnade in en formell protest, och de engelsk-österrikiska relationerna blev frostiga efter denna engelska pro-franska handling.
I ett försök att säkra de engelska kusterna mot Ryssland tog England initiativet till en allians med Frankrike, den så kallade kanalpakten, där de två inblandade parterna förband sig att bygga ut befästningarna vid Kanalens östra och västra ändar och att genomföra utökad patrullering med sina flottor.
En fransk-turkisk-rysk allians. Skapad i slutet av 1806 för att stoppa den österrikiska invasionen i Turkiet. Ryssland lovar Turkiet omedelbar militär assistans och Frankrike skickar över en stab med rådgivare för att assistera den turkiska generalstaben. Efter Österrikes tvåstegskapitulation till först Turkiet/Spanien och sen till Frankrike/Ryssland blev Turkiets diplomatiska relationer till övriga medlemmar allt sämre. Ett läge som kulminerade i mars 1808 då Spanien förklarade krig mot Frankrike och Frankrike därpå tvingade Turkiet utträda. Därmed var förbundet upplöst.
Fredsfördraget i oktober 1807 där Österrike ovillkorligt kapitulerade till två av de i kriget deltagande fienderna, Spanien och Turkiet. I Ryssland, som av sina två allierade i och med denna fred blev övergivet och lämnat ensamt i kampen mot Österrike och Preussen gick freden under namnet Skändligheten i Salzburg. Som en direkt följd av denna fred blev Bonaparte frisläpp från husarresten och återställd i tjänst i den franska armén med Generals rang.
Se Freden i Salzburg.
Österrikes första äventyr som sjömakt innebar stora möjligheter, men även stora risker, så man ansåg sig behöva stöd och vände sig därför till Spanien. Spanien, i behov av att återupprätta sitt anseende efter fiaskot med krigsförklaringen mot Frankrike strax innan var snabba att svara och ett fördrag upprättades med löften om gemmensamt nyttjande av de marina resurserna.
Den spanske kungens krigsförklaring mot Frankrike 1808 innebar ett krig som kom att vara i åtta timmar, den tid det tog för den franska ambassadören att färdas två gånger mellan sitt residens och det spanska kungapalatser och däremellan hinna göra upp en fredsplan inkluderande viss personliga vinst. Världen nås av buden om den spanska krigsförklaringen samtidigt som budet om fred.
Under senvintern och våren 1808 skedde något ovanligt. En rysk manskör turnerade över hela Europa och sjöng under några månader ryska körsånger för samtliga hov i Europa.
Slaget i december 1807 då Davout utmanövrerade sin österrikiska motståndare Charles och därmed återupprättade den franska äran efter 1805 års fiaskoartade fälttåg som avslutades med massakern i Nuremberg.
Efter att den engelska 92.000 man starka armén under befäl av Wellington landstiger i Antwerpen så visar Wellingtons handlande tecken på både feghet och extrem klumpighet. Hela den kungliga engelska armén mejas ner till absolut siste man av Bluchers tre ggr så många Preussare. Aldrig har en av Europas stormakter pensionerat hela sin arme på så kort tid. Den inkompetente Wellington har ännu ej setts sätta sin fot på de brittiska öarna igen.
En stor rysk-svensk här samlas i Holland och anfaller Preussens västra armé
i Antwerpen. Den ryske generalen Bagration har alla fördelar, Hohenlohe är
inte känd som någon större taktiker, ryssarna anfaller nästan 2:1 och de
preussiska försvarslinjerna är tunna.
Bagrations första attack misslyckas dock kapitalt. Han gör en jättelik blunder
och läser kartan uppochned. Resultatet blir att det ryska kavalleriet fastnar
i träskmarker strax väster om Antwerpen samtidigt som infanteriets
omgrupperingsplatser befinner sig mitt i det preussiska artilleriets siktlinje.
Anfallet blir ett kapitalt misslyckande och Bagration tvingas retirera med
svåra förluster.
Ett jättelikt slag i Bryssel i september 1808 som innebar ett återupprättande
av den brittiska äran på slagfälten efter slakten i Antwerpen.
Omnämnt i historieböckerna inte för att det var ett stort slag, utan för
att det tvingade fram en turkisk kapitulation och därmed slutet på
den parentesen i världshistorien som det korta turkisk-franska kriget var.
En viktigare följd av detta slag var att det även i förlängningen innebar
slutet på det turkisk-spanska kriget.
När Frankrike, Spanien och Turkiet gör gemmensam sak med Ryssland placerade
sig Amiral Nelson med huvuddelen av den brittiska flottan i farvattnen utanför
Brest. De allierade flottorna gör en tredelad attack där man försöker kringgå
Nelson med ryska flottor på ena sidan och spanska flottor på andra medan den
svenska flottan gör en skenattack i mitten. Nelson lyckas med konststycket
att slå ut de svenska skeppen, jaga in de ryska i hamn i Antwerpen OCH hinna
ut och slå både de spanska och turkiska flottorna innan de når farvattnen
runt de brittiska öarna. Militära experter anser att Nelson hade i närheten
av en chans på hundra att lyckas med detta, men det sjömilitära geniet
lyckades mot alla odds neutralisera samtliga försök att nå englands syd- och
västkust. Totalt sänks 15 svenska, 15 turkiska och 10 spanska skepp medan
Nelson endast förlorar 14 skepp.
En samlad fransk-spansk-rysk flottstyrka har lagt Palermo i blockad, och
den instängda engelska flottan väljer att försöka bryta blockaden och
undkomma när Palermo blir intaget av spanska trupper. Slaget är en förkrossande
seger för den allierade styrkan som sänker 18 engelska skepp medan man endast
förlorar två. Av den engelska styrkan på 30 skepp återstår då endast 12,
och dessa väljer att hellre sänka sina skepp än att dem komma i fiendens
händer.
Revanchen i Flandern
330.000 soldater från England, Ryssland, Sverige, Danmark och Neapel under
befäl av Kutusov anföll de preussiska ställningarna strax utanför Bryssel
där Preussens framgångsrika general, Blucher, ställt upp ett offensivt
försvar med 280.000 preussare och polacker.
Kutusov försöker få ihop ett soldatslag, men Blucher vill annorlunda
och sänder en tredjedel av sin armé i en kringgående rörelse för att försöka
dela upp striden på två froner. Bluchers taktik misslyckas dock, kringrörelsen
anländer för sent och Kutusov tar hem spelet. Över 150.000 soldater dödas
i slaget, nästan 100.000 preussare och 50.000 svenskar.
Slaget i Saloniki
Nelsons vågspel
Slaget vid Palermo